Ju mer jag tänker på att skolan ska börja, ju nervösare blir jag. Ärligt talat är jag inte taggad, knappt i alla fall. Det känns så fel att lämna tryggheten i gamla skolan, att lämna alla vänner man känt i flera år, att lämna den fina gemensamheten vi byggt upp. Gymnasiet kommer inte alls bli samma sak som grundskolan, och det tycker jag inte känns bra alls. Och att veta att jag snart antagligen kommer tappa kontakten med de flesta av mina vänner från gamla skolan, usch det är något jag inte ens vill tänka på. Jag försöker tänka så positivt som möjligt på det hela, men det är svårt. Det enda som kommer upp i huvudet är, kommer jag bli ensam? Kommer jag kunna skaffa några vänner? Tänk om alla hatar mig, ovs. Inte för att jag tror att det kommer bli så, kan jag inte låta bli att frukta det. Jag vet att allt kommer bli bra, men det känns bara så fel.
Behövde bara skriva av mig lite, hehe.
